Tog en Ornö runt med polarn P igen. Tanken var att åka med drönaren, men denna gång blåste det lite för mycket. Det gjorde ingenting då vi fick testa att segla med revade segel istället.
SV för hela slanten. I början 4-8, men på eftermiddagen lovade dom hela 9-12, så vi tog ett rev i storen på en gång men hade full fock i början.
Kyss upp till Rumpudden på endast fyra slag där vi med lätthet seglade ikapp och förbi en stor Bavaria. Säkert en 44-fotare eller dylikt. Ytterligare ett bevis på att Bavaria inte är gjorda för att segla aktivt.
Efter rundningen hade vi en härlig halvvind/för om tvärs ner mot Långbäling. Därefter vek vi av norrut och kunde luncha i det fina vädret. Vi gjorde en gipp vid Villinges sydprick och satte kurs mot huset på Mörtö-Bundsön. På detta ben tog jag revet i focken. Det var första gången jag gjorde det själv och upptäckte att arbetsordningen blev lite annorlunda än när segelmakaren instruerade mig. Bra att upptäcka det i lugnare förhållanden så att det går smidigt sedan när det är skarpt läge.
På jungfrun var det halvvind/kryssbog till Dalarö. Tack vare att det var mer S än SV nu kunde vi ta oss igenom Dalarö och Gunnarsholmen på bara fyra slag. På Gålöfjärden brallade det sedan på som jag misstänkte så det var skönt att ha reven i seglen.
Skillnader med revade segel? Inte någon nämnvärt mindre lutning tycker jag. Hon gillar att luta till ett visst läge, men sedan är det stopp. Däremot är hon mycket mindre lovgirig och man kan hålla henne i "spåret" även i tryckarna. Det var några gånger hon vill gå upp mot vinden, men det var för att tryckarna kom mer från sidan än vad det var skotat för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar