Det rinner dåligt i avloppet till diskhon. Förklaringen tror jag är att avloppet går helt horisontellt en halvmeter direkt efter diskhon.
Så kom även pressen på båten.
Som jag förklarade i ett tidigare inlägg fick jag tänka till lite när jag band fast pressen. Båten är väldigt utsatt för SV:liga vindar. Det jag gjorde var att använda alla öljetter i pressen och sedan binda ner pressen snett ner under båten i för och akter. Vi får se om det är ett vinnande koncept, eller om jag får göra om allt efter första stormen...
Det var städdag på båtklubben idag och jag passade på att montera täckställningen efteråt.
Allt är numrerat och uppmärkt, så det är väldigt lätt att skruva ihop ställningen. Bara man får dit de första stöttorna så att ställningen står av sig själv, så är resten en barnlek.
Då kom så dagen där de två båtsäsongerna möts; torrsättningen. På det stora hela gick det bra. Vivere fick ligga på ungefär samma ställe som förra året, men betydligt mer utsatt för SV:liga vindar än förut. Det gäller att jag tänkte till lite när jag täcker sedan för att inte pressen skall blåsa sönder.
Lyftet från sjön till vagn gick bra. Det bildas mycket slem när båten bara ligger stilla vid bryggan på hösten. Det är dock lätt att spola bort med högtryckstvätten. Inga snäckor dock vilket är skönt.
Vivere i sin vagga och hem det kommande halvåret.
Hälsade på graniten en gång i somras vilket var väldigt synligt på framkant köl. Inte mycket bly här dock vilket tyder på flera grundkänningar i Viveres historia. Ska spackla fram kölprofilen igen i höst.
Lördagen den 4:e september seglade jag 12-timmarsvarianten av 24-timmarsseglingarna. Bättre med vind denna gång än det var i våras. NV-N:liga vindar gjorde att jag satsade på att segla runt Utö motsols.
Benet söderut på Mysingen ner till Måsknuv utanför Nynäshamn var det halvvind/slör i en väldigt behaglig resa. När jag svängde norrut utanför Utö var jag rädd att det skulle bli kryssbogar när vinden sakta men säkert vred mot N, men vinden höll sig på NV överraskande länge och jag fick en fin halvvind upp till Huvudskär. Nästan framme vid Storskär tog jag ett rev för att få lite lugnare gång. Båten har en tendens att broacha vid mycket halvvind.
Efter Huvudskär kom så vridet mot N och tack vare ett åskmoln vred det lite mer än så, så jag fick ta ett slag för att nå punkten Dämban (en ostprick mitt ute i ingenstans norr om Huvudskär).
Efter Dämban satte jag kursen mot Norsten för att sedan kunna segla till Långbäling. Mellan Dämban och Norsten var det läns och höga vågor vilket gjorde att jag fick ett par härliga surfar på som mest 9,5 knop! Efter Norsten var det slut på det roliga och vinden mer eller mindre dog samtidigt som den vred mot NO och jag fick en plattläns. Planen var att jag skulle ha en N:lig vind här och ha god fart för att ta några punkter på Mysingen innan målgång. Nu fick jag istället sätta spinnakern för att överhuvudtaget ta mig i mål i tid. Ett riktigt antiklimax, men så är det. Det sista man kan lita på är vinden.
Resultat: https://24-timmars.nu/seglingar/hostregattan-2021-vid-svealandskusten/
Det blåste på ordentligt idag, så jag passade på att träna på hårdvindssegling. VSV 9-13, så ett rev i storen och revet i focken tog jag direkt, så fick vi se om rev 2 behövdes.
På Mysingen blev det gropigt, men Vivere klarade den höga sjön mycket bra. Det blev aldrig stampigt utan fören klöv vågorna mjukt och fint för det mesta. Tycket inte att det stänkte över båten speciellt mycket heller utan det var bara förskeppet som blev blött.
Kryss ner mot Rumpudden, men pga VSV behövde vi bara slå två gånger. AWA på 32-34 grader och en fart runt 6 knop är jag väldigt nöjd med. När båten kraschade in i vågorna sänktes givetvis farten, men den återhämtades snabbt igen.
Efter rundningen av Rumpudden blev det halvvind ner till Långbäling. Det klarade sig utan att broacha, men det var nära ett par gånger. Vivere är känslig på halvvind och man måste passa henne när det blåser mycket och tryckarna kommer.
Efter Långbäling var det lunchdags. Mackorna smakade bra och solen tittade fram. För att undvika plattläns gick jag ner mot Kyrkviken, satte sedan kurs mot öarna utanför Fiver-Sättra och gick sedan innervägen norr om Fiver-Sättra upp till Jungfrun.
På Jungfrun var det först lite stökigt vid Kymmendön. Här är det alltid byigt så ett par broachar blev det. När vi närmade oss Dalarö blev det lite mer stabil vind och vi kunde kryssa oss förbi Korsholmen och sedan Gunnarsholmen.
En lärorik resa och nyttigt att träna på lite stökigare väder. Nu vet man lite mer hur båten uppför sig och hur mycket segel man kan ha uppe vid hårdare vindar.
Tog en Ornö runt med polarn P igen. Tanken var att åka med drönaren, men denna gång blåste det lite för mycket. Det gjorde ingenting då vi fick testa att segla med revade segel istället.
SV för hela slanten. I början 4-8, men på eftermiddagen lovade dom hela 9-12, så vi tog ett rev i storen på en gång men hade full fock i början.
Kyss upp till Rumpudden på endast fyra slag där vi med lätthet seglade ikapp och förbi en stor Bavaria. Säkert en 44-fotare eller dylikt. Ytterligare ett bevis på att Bavaria inte är gjorda för att segla aktivt.
Efter rundningen hade vi en härlig halvvind/för om tvärs ner mot Långbäling. Därefter vek vi av norrut och kunde luncha i det fina vädret. Vi gjorde en gipp vid Villinges sydprick och satte kurs mot huset på Mörtö-Bundsön. På detta ben tog jag revet i focken. Det var första gången jag gjorde det själv och upptäckte att arbetsordningen blev lite annorlunda än när segelmakaren instruerade mig. Bra att upptäcka det i lugnare förhållanden så att det går smidigt sedan när det är skarpt läge.
På jungfrun var det halvvind/kryssbog till Dalarö. Tack vare att det var mer S än SV nu kunde vi ta oss igenom Dalarö och Gunnarsholmen på bara fyra slag. På Gålöfjärden brallade det sedan på som jag misstänkte så det var skönt att ha reven i seglen.
Skillnader med revade segel? Inte någon nämnvärt mindre lutning tycker jag. Hon gillar att luta till ett visst läge, men sedan är det stopp. Däremot är hon mycket mindre lovgirig och man kan hålla henne i "spåret" även i tryckarna. Det var några gånger hon vill gå upp mot vinden, men det var för att tryckarna kom mer från sidan än vad det var skotat för.
Fruktansvärt varmt idag varför vi bara åkte runt Gumsen och lade oss på svaj längst in i viken. Ankarplogseglet åkte upp igen och under kunde vi fästa soltaket.
Det fungerade riktigt bra. Enda nackdelen är att soltaket endast kan vara centrerat i båten vilket gjorde att det bara skuggade på ena sidan sittbrunnen om solen kom från sidan.
De hade lovat SV hela dagen och vi ankrade upp för det, men det blåste SO hela dagen varför vi hade rätt mycket vind emellanåt trots det skyddade läget.
Efter mycket sol och bad, en lättare lunch och fika åkte vi till bryggan igen. Helt fantastiskt att man kan ha det så bra så nära hemmahamnen. Något vi kommer att utnyttja fler gånger.
Åkte ut och lunchade i värmen för att testa det nyinförskaffade ankarplogseglet. Ganska frisk vind från NO gjorde jag borde ha använt ett rev, men vi körde på. Spontan ironisk kommentar från Jessica som gjorde sin första resa för året: "Kan du inte få den att luta lite mer?!". Vivere har en tendens att luta mycket, men är å andra sidan slutstyv. Båtmodellen är sådan, ingenting att göra åt. Ett rev hade dock gjort resan lite behagligare och något jag måste göra oftare.
Väl framme vid norra fladen vid Bergskär var tanken att ligga på svaj och sätta upp ankarplogseglet. Det blåste dock lite väl mycket, så vi åkte runt till andra sidan Bergskär för att se om det blåste mindre där. Men icke, nästan blåste det ännu mer där, så vi åkte tillbaka till norra fladen och ankrade upp.
Ankarplogseglet fungerade mycket bra och båten seglade knappt alls från sida till sida trots att det blåste upp till 7 m/s i byarna.
Innan lunchen blev det ett premiärdopp. Det känns alltid kallt när man hoppar ner i vatten med en varm kropp. Efter någon minut i vattnet har dock kroppen kylts av och man kan njuta mer. 19 grader är väldigt bra ute i havsbandet.
Efter fika lättade vi ankar och seglade hemmåt. Väldigt fin halvvind till Kvinnoholmen och sedan en slör med lättare vindar på Jungfrufjärden mot Dalarö. Vid Dalarö tuppade det av totalt så vi fick åka för motor sista biten hem.
Seglade Ornö runt med Peter medans Jessica ledde pass på Friskis. Vind från NO-O, ca 4-6 gjorde att det blev en mycket fin och närmast perfekt segling.
På kryssen upp till Dalarö pressades vinden ihop en aning av öarna, varför byarna blev lite väl starka ibland och man fick passa Vivere hela tiden. Vi hittade dock ett väldigt fint spår Appelviksudd-Kycklingen-Dalarö-Jutholmen-Korsholmen och sedan ut på Jungfrun. På Jungfrun blev vinden lite stabilare och vi gjorde ett slag vid Vitkobb och ett utanför Smådalarö för att sedan sträcka till Mörtö-Bundsön. På den sista sträckan testade jag att reva storen. Alla revpunkter var helt OK. I och med den nya storen har jag fått flytta ut infästningen för rev 2 då det är större akterrunda i detta segel.
På väg söder ut via insidan Fiversättra kunder vi släppa ut seglen, luncha och bara ha det härligt i det fina vädret. Vid St Notholmen skickade Peter upp sin drönare och kunde ta ett par fina filmer på Vivere under segel.
Slör på Mysingen följdes av en sträckbog efter Rumpudden till Havtornsudd och sedan hem igen.
Tog en kvällstur i det fina vädret med mamma och pappa. Lagom vind från S som tog oss runt Aspön motsols, dvs läns på utsidan och kryss hem via Dalarö. Vi kunde sträcka långa sträckor vilket gjorde att vi bara behövde två slag vid Dalarö och två vid Gunnarsholmen.
En mycket fin segling och föräldrarna verkar vara nöjda.
Liten film från årets 12-timmars ensam. Väldigt konstiga vindar med olika vindar på olika ställen i skärgården. I mål kom jag iaf, även om det var knappt denna gång.
https://24-timmars.nu/seglingar/ensamseglingen-i-stockholm-2021/
Fick en förfrågan hur arrangemanget med infuckern var gjord på Vivere. Här kommer därför lite bilder på den.
Seglade 12-timmarsvarianten av 24-timmarsseglingarnas vårregatta. Mycket, mycket lätta vindar hela dagen. Jag tog mig i alla fall i mål i tid vilket var skönt.
Läs mer om seglingen på https://24-timmars.nu/seglingar/varregattan-2021-vid-svealandskusten-jungfrukusten-och-pa-aland/
#24-segling
Satte upp segel idag. Allt gick bra, men det är helt nya segel så de är som plåtskivor, väldigt stela och svåra att vika på rätt ställen. Det kom också små regnskurar då och då, så det gällde att passa på att få upp seglen mellan skurarna. Nu saknas det att trimma in seglen och testa de nya trimmöjligheterna på de nya seglen; focken kan revas och storen har numer cunningham.
Under veckan åkte masten på samtidigt som Linnea mastades på, så idag kunde jag sätta på bommen, göra klart med den löpande riggen och dra alla linor. Nu fattas det bara segel, men det får vänta tills nästa helg.
Tog ut masten för att sätta fast skyddet för lanternan. Allt gick bra med att ta fram masten, sätta den på bockar, tvätta av och tillslut sätta fast skyddet.
Hål borrades i masten och nitar sattes dit med en dragare jag lånat från Vendelsö Rostfria.
Äntligen sjösättning! Tyvärr var inte vädergudarna med oss denna dag utan en frisk nordlig vind envisades hela dagen med inslag av snöbyar. Temperaturen orkade inte över 5-graderssträcket på hela dagen.
Sjösättningen för Vivere var inte förrän på eftermiddagen, men jag var där hela dagen för att hjälpa pappa med sin båt. Medans jag väntade på att Linnea skulle komma i plockade jag lite och förberede Vivere så hon blev helt klar. Linnea sjösattes kl 11.
Kl 11.30 var det upprop för eftermiddagsgänget vilket gav mig en knapp halvtimmes lunch. Lite stressigt, men det gick. Sen efter samlingen var det jobb non stop med våra båtar plus fem st som förmiddagsgänget lämnade efter sig.
Kl 16 kom Vivere äntligen ner i sjön och jag kunde köra henne till Linneas bryggplats som vi har tagit över. När Vivere låg tryggt fastbunden vid bryggan åkte jag hem kall och mosig efter en hel lång dag ute i friska och kalla luften.
 |
| Väntar på att få lyftas |
 |
| På väg ner till vattnet |
 |
| Tryggt förtöjd vid bryggan |
Mätbrevet för 2021 är nu publicerat med måtten för de nya seglen. Aningens högre SRS-tal blev det i år pga något större segel.
Pga nytt och större segel måste en akterstagslatta användas för att inte bakkanten av seglet skall gå emot akterstaget.
Masttoppen innan modifieringarna
Fästet för vindgivaren satt så långt fram som möjligt och en platta var fastnitat för fästet till windexen.
Efter modifieringarna ser masttoppen ut såhär
Fästet för vindgivaren flyttades bak för att ge plats åt det främre fästet för akterstagslattan. Fästet för windexen vinklades ut på sidan och sattes fast under det bakre fästet för akterstagslattan.
Trotsade kylan (-10) och åkte ut för att göra klart diskhoavloppet och votmätarinstallationen.
Började med att montera slangen till avloppet vilket var en kamp under köksbänken. Trångt och dålig arbetsställning gjorde att det var bökigt att få dit den styva och bångstyriga slangen. Efter att ha värmt slangen i böjarna gick det lite lättare och med lite om och men var den snart monterad.
Därefter blev det fokus på voltmätaren. Hål sågades ut bakom diskhon. Det blev trångt och man fick nästan montera ner diskhons avlopp för att kunna nå bakstycket av voltmätaren med handen, men det var det bästa stället att ha voltmätaren på. Sen drogs instrumentets sladd längs med avloppsslangen till shunten vid batterierna. Sladden som blev över buntades ihop bakom kylen.
 |
| Voltmätare |
 |
| Baksidan av voltmätaren |
 |
| Dragning av avloppsslang och sladd |
 |
| Bakom kylskåpet. Väldigt lång sladd till voltmätaren |
 |
| Avloppsslang och sladd kommer ut i batteriutrymmet |
 |
| Inkoppling av voltmätaren |
Hämtade de nya seglen från North Sails idag. Fock och Stor gjorda med 3di teknologi. Ska bli spännande att få segla med dem i sommar. En nyhet är att focken går att reva som storseglet.
Det luktar avlopp om diskhon efter att man spolat ner vatten. När jag nu ända måste ta ut kylskåpet för att göra klart voltmätarinstallationen tittade jag lite närmre på avloppet samtidigt. Slangen var mer än lovligt geggig, så det är bara att byta.
Slangarna kan sitta som berget där slangklämmorna sitter, speciellt när det är kallt, men med en varmluftpistol kunde jag värma slangen och då gick det väldigt enkelt att kränga av den.
Tog även bort avloppsdelen till diskhon för att göra ren den ordentligt.
En viss skillnad på gammal och ny slang!
Drog om elen till förbrukarbatterierna för den nya volmätaren.
Först kopplade jag bort minuskablarna till startbatteriet, förbrukarna, laddaren, solcellen och batteritemperaturgivarna från batterierna och kopplade dem till en plint.
Det var trångt och bökigt då batterierna sitter inklämda i ett stuvfack under salongssofforna, men tillslut fick jag till det. Sedan kunde jag skruva fast shunten till voltmätaren
Och dra kablar från plinten till shunten och från shunten till batterierna.
Efter att all el var klart testades voltmätaren och allt fungerade som det skulle.
